Helgen börjar bra!

Man får ut så mycket av dagen när man vaknar tidigt. Vi gick upp vid åttatiden. Tidigt och troligen lite av ett rekord för att vara lördag. Vi tog en promenad med hund och barnvagn ner på stan. Jag köpte ett par t-shirts på Levisstore som har bytt namn till Blue. Vi köpte även lite scrapbookgrejer i Uppsalas enda scrapbookbutik.

På eftermiddagen var det visning av Ville. Mamma, Mikki, och Febe kom på besök. De tyckte att Ville var så gosig.

Natten till idag så sov han riktigt mycket och så även Hanna. Själv sover jag som en stock varje natt. Jag har gjort några utryckningar för blöjbyten. Inför dessa blöjbyten har Hanna fått ropa mitt namn högt och flera gånger för att jag ska vakna. Jag sover verkligen djupt. Någonstans tror jag det handlar om överlevnad. Vi får se hur denna natt blir…

Back in business

Är tillbaka på jobbet efter avslutad föräldraledighet i samband med förlossningen. Det blev mycket ryggdunkande de första dagarna vilket är roligt.

Hanna var på BVC med Ville idag. Matchvikt 3990 (födelsevikt 3320). Go, big boy! Han börjar bli en riktig baddare.

Utflykt till Sigtuna

Vi försökte oss på en utflykt till Sigtuna. Villes första utflykt. Det var ett projekt bara att packa in sakerna i bilen. Babyskydd, barnvagn, väskor, kläder till oss, Vega och hundgrejerna. När vi stod med skorna på och kände oss redo så började Ville krångla. Det var så kallade amningssignaler i görningen. Hanna fick påbörja en ny amningsrunda och så småningom kunde vi äntligen komma iväg. Han var lugn i bilen ett bra tag. När vi svängt av efter Krusenberg in mot Sigtunavägen så hörde vi lite ljud från baksätet. Vår Ville var tydligen vaken. Vi tog ett snabbt beslut att vi skulle stanna på Vassunda golfbana och inta lunchen där, istället för inne i själva Sigtuna. Det var ett bra beslut. Vi fick god lunch och Ville fick amma samtidigt. Personalen i köket var så engagerade i lille Ville och alla tyckte att han var så fin.

Efter lunchstoppet så fortsatte vi till Sigtuna. Vi han sammanlagt vara där hela 40 minuter. Jag tycker det var rätt bra utdelning. Hanna hade nog förväntat sig en längre vistelse där. Visst får jag erkänna att det var lite meck för ”bara” 40 minuter Sigtunastund. Men samtidigt var det quality time! Vi har fått lära oss på dessa två veckor att det gäller att tidsmässigt ha stora marginaler när man ska förflytta hela familjen. Såhär i efterhand borde vi valt ett utflyktsmål lite närmare, men det är alltid lätt att vara efterklok.

Födelseannons UNT

Födelseannons Ville i UNT 2009-09-19

Lilla julafton!

Ny supertvättmaskin!
Ny designvattenkokare!
Ny supersovsäck (gåva till Ville)!

Nu är den vår nya tvättmaskin levererad och installerad. Den heter Cylinda FT26. Tack svärmor för den toppenfina maskinen! Den verkar hur bra som helst (vilket jag hoppas eftersom den var hur dyr som helst) :) Bo Wahlgrens var hos oss igår och levererade maskinen. Nu efter lunch kom rörmokaren från YIT och fixade resten av installationen.

I samband med lunch fick jag även ett sms från Posten att min vattenkokare fanns att hämta. Det är en tuff vattenkokare från en engelsk tillverkare som heter Morphy Richards. Den avger till och med ett visselljud när vattnet är klart för att få rätt retrokänsla. Den matchar min kaffekanna från Stelton (Stelton Bean) riktigt väl.

Under kvällen var Erik & Birta på besök. Tusen tack säger Ville åt den superfina sovsäcken. Det var en påhittig present. Sovsäcken är fiffig då den storleksmässigt kan anpassas i takt med att han växer.

Det var lilla julafton om man ska sammanfatta gårdagen.

Eskimå

Tack kusin Anna för den fina vinteroverallen! Ville trivs med att vara "eskimå"!

Bärsjalspremiär

Vi premiärprovade en bärsjal som vi fick låna av Åsa & Oskar. Den verkar riktigt bra. Det krävs lite övning för att få till bra stuk på sjalen.

Hemma från BB

Urakut kejsarsnitt

Välkommen till världen Ville!

Den 3 september kl. 01:55 föddes vår son Ville!
Vikt: 3320 gram
Längd: 51 cm
Namn: Ville Anders Manfred Wiese
Tilltalsnamn: Ville

Hanna bjuder på en resumé av förlossningen:
Förlossningen blev inte som vi hade tänkt oss. Värkarna började fyra på morgonen natten till onsdagen den andra september. När klockan blivit åtta på kvällen kontaktade vi Akademiska för andra gången. Vi kom överens med dem om att åka in för att hämta smärtstillande, så att jag skulle få möjlighet att sova.

Men väl på sjukhuset ville de inte skicka hem oss, då de upptäckte att barnets hjärtljud gick ner för varje värk. Så Olle fick åka hem och hämta vår packade väska. Därefter fortsatte vi värkarbetet tillsammans, med hjälp av lustgas. Under varenda värk tänkte jag att ”nu orkar jag inte med en enda värk till!”. Smärtan var obeskrivlig. Hjärtljuden fortsatte dock att gå ner under värkarna. Därför fick jag värkhämmande dropp, så att pojkens hjärta skulle få tid att återhämta sig. När värkarna kom tillbaka beslutade barnmorskan att ge mig epiduralbedövning. Kanske skulle pojkens hjärta inte påverkas lika mycket om jag spände mig mindre under varje värk. Klockan var då efter ett på natten, torsdagen den tredje september. När bedövningen börjat verka kapades topparna på värkarna, och jag fick möjlighet till en stunds andrum.

Sedan gick allting väldigt fort. Barnets hjärtljud, som mellan värkarna låg på kanske 150 slag i minuten, sjönk ner till 40, för att därefter bara försvinna helt och hållet! Detta inträffade då jag inte ens hade någon värk, och förlossningsläkaren som då kommit in konstaterade att han måste ut ur magen illa kvickt. Allt gick som sagt väldigt fort, och ingen hann förklara särskilt mycket. Någon tryckte på en knapp, jag kördes iväg med en syrgasmask att andas i. Jag minns att jag skrek och grät och var livrädd för att vårt barn skulle dö. Plötsligt var vi i en operationssal och minst ett tiotal personer ryckte och slet i mig, stack in droppnålar och slangar och hällde i mig något att dricka, varpå jag raskt sövdes med narkos. På grund av det sistnämnda fick Olle inte vara i samma rum under operationen, som var ett urakut kejsarsnitt (kallades tidigare katastrofsnitt!). Jag hade bara hört talas om planerade och akuta kejsarsnitt innan, men vid akut fara för mammans eller barnets liv är det urakut kejsarsnitt som gäller. Det innebär att barnet måste vara ute ur magen inom tio minuter, och mamman sövs alltid för att det hela ska gå så fort som möjligt.

Allt var som i en dimma då jag vaknade och återigen stod människor lutade över mig. Någon sade att vi fått en son, och att han var alldeles frisk. Själv såg jag dubbelt och allt jag såg var pojkens näsa, som då såg helt enorm ut. Olle tog jag för att vara en läkare eftersom han var iförd operationskläder. Därefter kördes jag iväg igen till en uppvakningsavdelning, vilket kändes fruktansvärt. Jag ville vara med Olle och vår nyfödde son! Vid femtiden på morgonen fick jag träffa dem, jag kördes upp till BB-avdelningen, och där låg de båda två och väntade på mig. Olle hade Ville på magen som en liten apa. De var så fantastiskt fina!

Förlossningen blev som sagt inte riktigt som vi tänkt oss. Jag var så ledsen för att jag missade Villes födelseögonblick och första timmar i livet. Och både jag och Olle kände oss sorgsna för att vi inte fick dela de första timmarna tillsammans. Men lyckan över att Ville kom ut med livet i behåll, och dessutom var alldeles frisk, den var förstås oändligt mycket större!

Värkarna är igång!

Troligen sista inlägget innan själva förlossningen.

Klockan fyra i morse så startade värkarna. Molande värkar. Vi ringde till förlossningen på Ackis. Vi fick instruktioner att när värkarna kommer mer regelbundet och ihållande ungefär en minut, först då är det dags att åka in. Jag tror att vi får leveransen inom ett dygn. Det verkar inte bli fredag som jag trodde.

Jag jobbade hemifrån på förmiddagen med mejlande och telefonkonferens. Nu under eftermiddagen så har jag hjälpt Hanna.

Nu är stickprojektet avslutat. Vad snyggt det blev, inte sant?