Vuxenpoäng

Vi lever i en tid av poängsamlande. Det förföljer oss när vi handlar på ICA, när vi flyger, i klädbutiken, ja nästan överallt. Lojalitetsrabatter och erbjudanden för alla som är medlemmar. Det är inte bara då vi köper något som vi får poäng det tycks nämligen finnas vuxenpoäng också.

Jag är oerhört less på uttrycket vuxenpoäng. Olika handlingar poängsätts och summan blir ett mått på hur vuxen man är. Bil, universitetsexamen, barn, hund, radhus med mera är poänggrundande. Uttrycket verkar även vara negativt laddat som om det vore något negativt att vara vuxen. Kanske lever vi i föreställningen att vi tappar ungdomens friheter och att det är något tråkigt över att vara vuxen? Att vuxenvardagen enbart består av att deklarera och betala räkningar. När vi hänvisar till vuxenpoäng gör vi det med en underton som om vuxenlivet inte vore önskvärt. Det blir ett omvänt belöningssystem. Ju högre upp på skalan man kommer desto sämre är det. Vuxenpoäng är ett slitet uttryck. Jag har också svårt att acceptera uttryckets andemening.

Jag var på IKEA igår för att köpa ett skötbord bland annat. IKEAs medlemskap heter IKEA-family. Smaka på ordet: IKEA-family. Att inneha ett IKEA-familykort måste vara det ultimata beviset på att vara vuxen. Vuxenpoängen borde rimligen skjuta i taket. Jag är ännu inte medlem i IKEA-familjen så kanske är inte så vuxen som alla verkar tro.